Hypertyreos

Så heter anledningen till att jag är sjukskriven med tillägget Graves sjukdom (ögonen). Sköldkörteln bildar för mycket hormon så ämnesomsättningen skjuter i höjden och då blir man som jag.... åtminstone som jag har varit under hösten. Det har varit full snurr i kroppens alla delar.

Jag vet inte när de här hormonerna kastade sig över mig utan förmodligen har de kommit smygande som små indianer. Men jag har funderat över min ämnesomsättning eftersom jag har ätit mycket och ändå behållit vikten. Alla andra symptom som jag haft, svettningar, ojämnt humör, trötthet, har jag skyllt på övergångsåldern, för dit har jag ju kommit nu. Så indianhormonerna har fått fortsatt att trycka ned mig, och sedan skyller man på jobbet för det har varit tungt under höstterminen. Å så har man kämpat på.

Det som gjorde att jag fick reda på att jag var sjuk var att ögonen grusat igen. Jag har gått hos ortoptist Katrin under hela hösten för att det har varit svårt att läsa. Mina ögon har inte varit i samma höjdläge, hm låter konstigt men så är det. I okt/nov tyckte jag att högra ögat var större och båda ögonen började bli grusiga. Ja det känns som om det är grus i dem och jag vill helst bara blunda. Ögonläkaren mätte ögonen men hittade inte något mätbart men i december skickade de ett blodprov till labb och då kom en remiss till medicin som ett brev på posten, som man säger. Så nu har jag fått "diagnosen" och ett gäng medicinburkar.

Hjärtat har haft fullt schå att hinna med i svängarna, vilopuls på 100 har inte varit ovanligt. Jag har tänkt på det ibland under hösten när jag gått till jobbet att min kondition måste ha blivit mycket sämre. Att behöva stanna och hämta andan har jag inte behövt göra förut, så jag var lite brydd. Men trodde att jag slöat till och därmed hade kondisen övergett mig. Så nu äter jag Seloken för att dämpa pulsen, och den har gått ned men är väl inte riktigt normal ännu. Doktor Kristina sa att det kan ta lite tid för att allt ska bli bra... så därför är jag nu sjukskriven.

Nu tar jag en promenad med hundarna för att inte tappa all kraft. För om några veckor ska jag ju jobba igen. När man är hemma så blir det mycket stillasittande (framför datorn bl.a.), och då krävs det inte så mycket kraft. Men det är ju för att jag sitter mest still, och det märkte jag i fredags för handlandet på Simon tog mycket på krafterna. Så det är bra att hundarna behöver ut för då slöar jag inte till.