Vardag igen

Ja, vandrarna har kommit hem och vardagen har kommit ikapp dem.

Sonen startar ny kurs i Uppsala och maken tar en promenad till jobbet imorgon. Så fort jag får kort så ska jag lägga ut dem här tillsammans med några små berättelser ifrån deras vandring.

Och jag sitter och våndas över vilken kamera jag ska införskaffa... för nu måste det ske!

Härligt med assistans-service

Efter en något gungig färd till jobbet imorse förstod jag att något var galet... och visst hade jag punktering på ena bakdäcket. Och vad gör man då, kl. 7.45? Jo ringer sonen som lugnt svarar:

Jag fixar det på lunchen.

Puh, skönt med snabb service!

Som ni ser på bilden var det en spik som gått in i däcket och det lagades enkelt. Men däcket är slitet och dåligt men det får maken ta hand om när han kommer hem.

För vandrarna har vandrat klart nu och vilar ut i Santiago de Compostela. De har fått sina compostellas, beviset för att de vandrat pilgrimsleden, och de har varit i mässan som välsignat dem. Så nu återstår en sista dag med nyfunna vänner innan flyget tar dem hem på fredag.

Åter till verkligheten...

Gula mogna tomater

De ryska, gula tomaterna, Yantarnyi och Slivovidnyi, börjar mogna nu. Det är nog bara de som klarar vårt väder i sommar. Iallafall var de mycket goda! Men blir det fler dagar som idag så kanske även fler sorter kommer igång. Men jag är fruktansvärt irriterad på kameran jag har för bilderna får ingen skärpa... eller är det mig det är fel på ??

Vandrarna har nu bara 2,5 mil kvar till Santiago de Compostela. De bor i natt i Santa Irene men det var så litet så det fanns ingenstans att äta så de gick 3 km till Arca do Pino för att äta middag. På tisdag ska de gå i mässan för att visa att de är äkta pilgrimer och få beviset för det. Sedan har de några dagar att fördriva innan flyget går mot kalla Norden.

Imorgon startar skolan igen och jag ska hälsa mina HP1or välkomna till Hjalmar och även hinna till Hoting en vända. Höstterminen är igång!

Vandringsrapport

VANDRARNA har nu 75 km kvar till målet Santiago de Compostela. De är erfarna pilgrimer som utstått en del umbäranden under vandringen, men nu har de stött på ett nytt fenomen som påverkar deras humör: Turister!

Daniel kallade dem för turister, de som "bara" vandrar de sista 10 milen fram till staden. Man behöver bara gå den sista biten för att få stämpeln i pilgrimspasset och det är tydligen många som gör det. De kommer i flipfloptofflor och märkesjeans (Daniels ord) och blir förvånade över att de får skavsår och att det är jobbigt att gå....

Det blir också en press att komma först till härbärgena så det kan vara svårt att få plats på dem. Nu finns det ju många olika boendemöjligheter eftersom leden går igenom större orter så de behöver nog inte sova under bar himmel.

Tyvärr har de inte kunnat skicka några bilder eftersom datorerna saknat usbport, men vi får se dem när de kommit hem.

Enkelt kontra dubbelt

Om man blir godissugen kan man nu gå ut i växthuset och snusa för där luktar det skumbanan på kvällarna. Det är P.gibbosum som blommar för fullt med långa stänglar. Blommorna är fina i sin enkelhet.

Den här blomman är verkligen inte enkel, utan tvärtom mycket dubbel och fluffig. Ziegfield Girl heter den här fuchsian och visst är blommorna läckra!? Tidigare tyckte jag bäst om enkla, små fuchsior men nu har jag även fallit för de med svulstigt stora blommor.

VANDRARNA lämnade Astorga igår utan frukost eftersom det var helgdag i hela Spanien för att fira La Virgen. Men de överlevde dagen och hukade nu i en liten by några mil utanför Astorga. Byn låg på 1400 m över havet och det var ett fasansfullt åskväder där just nu. Inget fanns att göra och i baren fanns bara människor som pratade italienska, så de funderade på att gå och lägga sig tidigt. Och hoppas på att vädret var bättre imorgon.

De mådde bra och hälsade till er alla.

Fanfar

Den här änglatrumpeten blommade aldrig i fjol men iår ger den igen tusenfalt. Det är annan form på de här blommorna jämfört med de gula som jag visade tidigare.

Upp genom änglatrumpeten växer kornvallmon. Den har fått bra stöd där och skydd mot blåsten. En härlig röd färg är det på dem.

De här rosa vallmona har däremot inget stöd utan ligger nästan efter marken, men blommar vackert ändå. Jag försådde massor med vallmofrön och det var bara jobbigt när jag skulle plantera ut dem eftersom de hade växt ihop till en grön matta. Jag satte en bunt här och en bunt där, sedan glömde jag nästan bort dem. Nu sprider de blomfröjd lite varstans och det är jag glad över.

En påse bönor fick jag av syster i våras, men de hamnade sent i jorden. Några plantor satte jag i växthuset och några ute. Och så här ser de ut nu. Jag vet inte vilken slags bönor det är men de på bilden mäter ca 15 cm och är ganska tunna. De går att äta råa men jag ska prova att tillaga dem också.

Men i övrigt är skörden dålig i växthuset i år, för varken tomater, paprika eller chili verkar hinna mogna. Inte många iallafall... Som tur är mognar faktiskt minigurkan bra och en del stora squasch har också tagits in. Men det gäller att äta med andakt för så högt kilopris som det blir på mina grönsaker skulle jag aldrig betala i affären!!

Hundar och vandring

Igårmorse åkte hundarna och jag till klubben och tog morgonpromenaden där. Sedan kan man tro att YoYo ville vila sig lite, men det är nog snarare jag som kommenderat honom att stanna. För han skulle kunna springa, hoppa, studsa runt där hur länge som helst. Vi har testat alla hinder utom slalom.

Vera är verkligen smal och eländig nu när pälsen är borta. Men nu har vi börjat med en kur Jättenattljusolja så om ett tag kommer hon bildligt talat lysa och stråla! Hon gillar också agilityhindren men är inte lika snabb som lille YoYo.

Vilma är ingen agilityhund utan snarare en vattenhund. Så fort hon har möjlighet hoppar hon i plurret och simmar och ser så förnöjd ut. Hon kan sända ut lite sura dofter ibland för det tar tid för pälsen att torka, speciellt som hon upptäckt att hon kan bada i dammen i trädgården också.

Vandrarna har idag kommit till en liten by som heter Calzadilla de los Hermanillos där de var ensamma just nu på härbärget. Imorgon skulle de gå till Vilarente och sedan in i Leon som är en stad. De behövde investera i badtofflor, Daniels bröd och salttabletter. De har nu ca. 37 mil kvar att gå.

Daniels lämnade sina kängor på mesetan för de var nog aningen för små för hans tejpade uppsvällda fötter. De var för tunga att gå och bära på också. En tysk herre som de träffade på kvällen hade trott att han gjort ett fynd när han upptäckte dem efter vägen, nästan nya kängor, men de var för små även för honom.

En varm dag

Idag var det varmt redan tidigt på morgonen så jag förstod att det skulle bli saltbortfall, eller avdunstning kanske passar bättre. Sagt och gjort, jag inhandlade chips och skumbananer och vips hade jag återställt saltnivån. Jag begriper inte hur det går till men fungerar gör det!

1998 bodde vi i ett hus i södra Spanien under 6 veckor. Där på innergården fanns ett träd som jag aldrig hade sett maken till förut. Senare förstod jag att det var en änglatrumpet.

Framför vårt köksfönstret växer den här änglatrumpeten, och den verkar ta efter sin spanska kusin. I år har den ställt till det rejält... för den har vuxit så våldsamt så jag vet inte om jag kan ta in den i vinter. Blomningen har kommit igång sent, men nu börjar de spricka upp.

Närbild på en av de stora blommorna.

Sonen fick agera längdmått, han mäter ca 1.90 så änglatrumpeten är över 2 meter. Tobias hade tagit på golfkepsen och var på väg till Storsjöbygdens golfbana.

Vandrarna har kommit till en ort som heter Castrojeriz och där skulle de laga mat tillsammans med några andra ikväll. Idag hade det bara varit 15 grader på morgonen och blåst hårt. Som tur var hade de medvind!

De har nu avverkat ca. 25 mil av den 80 mil långa vandringen, och de verkar må bra förutom Daniels trasiga fötter.

Skatt i skogen

I skogen finns fullt med blåbär upptäckte jag när jag gick med hundarna, så igår tog jag fram röda hinken och bärplockaren. Det var bara att börja plocka direkt, behövde inte gå många meter. Efter några minuter hörde jag "rafs, rafs" och upptäckte att jag inte var ensam. En ung kille plockade energiskt för att tjäna några kronor. Det var trevligt med sällskap i bärplockarskogen.

Idag rensade jag dem för en del barr och andra skräp följde naturligtvis med.

Jag önskar att jag hade haft dessa handskar på mig när jag plockade också för då hade jag sluppit fula nagelband. Jag fick dem av syster Gittan och de är bra till många sysslor. Tack, tack!

Ikväll såg slutprodukten ut så här, blåbärspaj.

Vandrarnas första vecka

De här bilderna hade sonen lagt ut i sin Facebook och där var jag inte med, så syster Eva visade mig dem. Nu har jag gått med i det datanätverket också, vad gör man inte för att få information om vad de håller på med...
Bilderna hade han krympt alldeles otroligt så de gick inte att få större här. Den översta var en bild i Frankrike innan de börjat gå.

Första överblicken över Spanien.

När värsta bergsklättringen var avklarad planade det ut.

Fest i staden Estella.

På skylten står det La Rioja och det är Spaniens mest kända vindistrikt.

Här i Irache finns det kranar med vin som det är fritt för pilgrimer att förse sig med. Men tyvärr var den avstängd när mina vandrare kom dit. Och maken såg verkligen besviken ut på den här bilden.

Men här var minerna gladare, en skön avkoppling efter en veckas vandring. Informationen om var de befann sig var minimal så jag vet tyvärr inte hur långt de hunnit. Förmodligen närmar de sig Burgos.

UPPDATERING - Ikväll vilar de ut i en liten by som heter Villa Bastián. De beräknade passera Burgos på fredag. Daniels fötter är trasiga, vattensäcken läcker och det är varmt. Han sliter väldigt ont på eftermiddagarna, men på mornarna är han pigg. Lasse skulle kunna gå och gå och gå...

Utställningshelg i Svenstavik

I helgen var vi i Svenstavik och visade upp oss. Jag hade ingen kamera men de här bilderna tog Agneta från Umeå som också är Bergerägare. Tack!!

På morgonen ställde jag Vera och Vilma, med Hp till Vilma och mycket bra kritik. Vera fick en 1a i kvalitet och det var jag nöjd med eftersom hon var både pälslös och håglös. Men nu har hon börjat äta bättre så skendräktigheten är förhoppningsvis över.


En stilstudie i hur man springer snyggt i ringen. YoYo fick också Hp och blev BIRvalp med fin rosett men jag ställde honom inte i finalen utan sonen åkte hem med alla hundarna när vi var klara.

Jag jobbade i ring 2 på söndagen och skrev för domare Leni Finne. Vi hade dvärgpinscher och leonberger i ringen. Många hundar var det och fort gick det... och sedan kunde jag sitta och titta på alla fina hundar i finalerna. En trevlig helg!