Jag har hittat en kompis här på Wilsongränd, Vera heter hon och är stor och mjuk. Vi gör gångar i snön.
Jag går dit du går Vera.
Vad ska vi hitta på nu? Ska vi tugga lite på mattan?
Och till slut måste vi vila lite.
TACK Gracias Nuria och Los Perros de Bigo för att Lucas fick komma till oss
Ja, trots allt blev det jul här också som vi har firat i lugn och ro. Så lugnt det nu kan bli med en löptik i huset, 2 tokiga hanhundar och en valp som vill busa och pröva sina valptänder.
Maken ska vara med i en tävling i Praktisk vinkunskap i februari. Och som alla andra tävlingsmänniskor tar han det på största allvar och ligger i hårdträning. Det snusas i glaset, färger kollas, är vinet strävt, syrligt, sött? eller finns där bäriga toner? Tanniner är också en viktig del av vinkunskapen. Men han har glömt bort den viktigaste delen när man sysslar med den här sporten, man ska ju spotta ut vinet!!! Det har jag då inte sett att han gör...
Ikväll har det gått vilt till här, hundsängar och burar har flugit omkring. Tvn skakade emellanåt så jag trodde att den skulle trilla i golvet. Men nu har det lugnat ned sig och YoYo ligger under bordet och stirrar...
Nu är det inte många dagar tills vi får hem vår prins. Hans namn är
Och vår Lucas växte, här är han 5 veckor och är fortfarande så söt. Han har 2 bröder så vi väntar ett tag till för att se hur de utvecklas. Nuria, uppfödaren tittar också på temperamentet och rörelserna. 
Men nu är det äntligen klart så här är Lucas på sina stadiga ben. Nuria säger att han är en go och glad kille och på tisdag hämtar vi honom på Arlanda. Så han får fira en kylig jul i Strömsund.
Jag har tur som har ungdomarna som tar hand om mig när jag åker till storstan. I söndags kom sonen och systersonen och hämtade mig på hotellet vid Älvsjömässan och så åkte vi till Söderbergs Bageri i Hägersten. Som ni ser på fönstret har det funnits sedan 1939 men sista året med ny ägare.
Mattias Wallmark heter ägaren och också bagaren, och här på bild finns hans nya fina ugn. Tänk om man hade en sån!! Som tur var kom vi när mesta bakandet var överstökat för dagen, för bageriet var väldigt litet och vi ville inte vara i vägen.
Men det kommer även en morgondag och degar måste förberedas och vändas. Här en deg som veks ihop och sedan skulle in i kylen för att bli bröd dagen efter. Brödet får mycket mer smak på det viset. Mattias är med i baklandslaget och ska till Paris på WM i vår. Så ni förstår att hans bröd smakar mycket!!
Sedan kommer brödet hit ut i butiken. Butiken som har kvar sin charm ifrån ursprungsdagar.
Vi gjorde så gott vi kunde att följa anvisningarna som stod på skyltarna. Förutom att vi provsmakade på flera olika slags bröd.
De kära saffransbullarna tycker jag ska rullas... jag provar varje år att göra bullarna på andra sätt, men inser snart att jag vill rulla dem till S S S S S. Det hör liksom julen till.
Och till slut har man ju rullat klart. Ser ni bullen som sticker ut? Jo, 1 fick en annan form, men sedan återgick jag till SSSSS
Mm, vad det luktar gott när de är färdiggräddade
Men jag gjorde också de enkla längderna med vit choklad. Nu är det bara de glutenfria bullarna som ska göras.
Jag måste sätta in ett kort på en godsak till: Lasses apelsinglass. Den blev både len och syrlig i smaken, försvinnande god. Jag vet de som önskar sig den i julklapp.
2a advent är här,veckorna går fort. Tobias, hundarna och jag var till Backe idag och hälsade på mamma. Stackars mamma som ser så dåligt nu och ramlat och slagit ansiktet. Vi hann också med en fika på cafet på torget.
Här är en bild på en av de 3 valparna som bor utanför Barcelona. Det här kan vara vår Lucas men det kan också vara en av hans bröder... vi har inte bestämt ännu vem av dem som ska flytta till Strömsund. Här är valparna 5 veckor så om 2 veckor ska nog beslut ha tagits...?
1a Advent är redan här så nu är det dags att börja pynta och pyssla. Lite överblivet eneris (stickigt som bara den!!) en girlang från ifjol och ett rött band blev till några oregelbundna kransar att hänga på dörren.
Vi gick en vintrig promenad med hundarna i morse, minus 10 grader visade termometern, så det var skönt med luvan på. Hundarna höll igång från första stund. Och Yoyo hittade visst något smaskens...
... för sedan var jakten igång. Kors och tvärs över golfbanan, Vera och Vilma var hopplöst efter i svängarna.
YoYo lyckades alltid lura dem åt ett håll medan han drog åt ett annat. Det smaskiga var en liten död mus, visade det sig, det vet väl alla hur delikat en sådan är. 
Efter att ha blivit fråntagen sitt byte ruskade jägaren på sig och fortsatte sin språngfärd i jakt på nya smaskiga godsaker. Han är aldrig still så det är svårt att få en skarp bild på honom.
I lördags var det Julmarknad i Strömsund så jag bakade en hel del limpor, 2 olika slags vörtlimpor, äpple-och russinbröd, plommonbröd och Gotlandslimpa, och packade in i bilen.
De packade jag sedan upp i makens bokhandel bredvid alla bakböcker som just nu finns till försäljning. Jag bjöd på smakbitar och sålde limpor, varenda en! Tyvärr gick det inte lika många böcker, men julhandeln har ju bara börjat. 
Tisdag är ledig dag för mig och det behövs verkligen. Tid för avkoppling, eftertanke, vila och kontemplation... skulle nog vara bra för mig. Gör jag då det??
... och shoppat dyrgripar: saffran, (tänk om man hade kunnat odla dessa krokusar), gardinstänger har jag också köpt med tillhörande supervackra mosaikknoppar (ska ta kort sedan) för nu ska jag ha gardiner igen efter ett gardinuppehåll på 1 år, 12 rullar torkpapper till den behändiga hållaren, sedan har jag hunnit äta blodpudding och bacon för man måste ju dra in på omkostnaderna någonstans.
För drygt en vecka sedan röntgades Vilmas höfter och armbågar. Jag var naturligtvis skeptisk och vågade inte hoppas för mycket för inom chowevärlden kan allt hända. Sedan gick dagarna och så fanns resultatet på SKKs hemsida: HD A och ED 1. Toppenbra!!
Lilla Vilma som inte är klok på en fläck: hon går igång till tusen när hon hör skogsfåglars vingslag i skogen, då är det 1000 knyck som gäller, går hon i koppel kan man få dra henne efter sig.
Här stämmer hon in i mitt jubel över resultatet.
Grabbarna ser lite fundersamma ut... vad gör de, tjejerna?? Här uppe är vi nog i säkerhet, verkar de tänka.
Vera är den äldsta chowen och hon är den med mer förstånd, det har vi alla insett, även Vilma. Och hon vill gärna ta efter för att bli lika duktig som Vera.
Hmm, jag ska kolla vad hon gör...
Jaså, går hon ditåt
då följer jag efter
men Vera, vänta på mig!
Min fina flicka i snöyran.
Mina amaryllislökar har stått ute i garaget i kyla och mörker sedan i september. Utan krukor och så knövlade jag bladen ordentligt. Trots det har inte alla torkat och vissnat ner. Men idag tröttnade jag på dem och planterade helt sonika om dem. Det var 23 lökar, de flesta vanliga röda och vita, men även randiga och olika rosa varianter. Några små bebisar fanns det också så de satte jag flera i samma kruka.
Här är den allra minsta löken, den är samma storlek som min lillfingernagel. Man kan ju undra när den kommer att blomma... om 5 år kanske??
I morse kl 6.30 åkte YoYo och jag till Östersund och inofficiell hundutställning. Det var över 200 hundar anmälda av alla möjliga raser. Vi höll till i en stor hall på F4området.
I lördags åkte vi till Östersund och handlade saker till husbilen. Det behövs en massa täcken, kuddar, köksprylar m.m. Sedan packade maken kylskåpet så vi kunde åka på en kort premiärtur.
Uppe under taket skulle vi sova och jag är oärlig om jag säger att det var enkelt att bädda! Och täckena var så fluffiga och tjocka att vi var fundersamma på om vi skulle få plats däruppe. Men det gick strålande bra och sov gott gjorde vi också. 
Alla fyra hundarna var med och de skötte sig exemplariskt. YoYo sov i buren hela natten och de andra bäddade för sig på golvet. 
Inlägg
Alla kommentarer
